Ganska nära himlen, av Kristina Lugn

Ganska Nära Himlen (Kristina Lugn)

Ganska nära himlen
i ett hus som är ganska grått
i ett rum med fina tapeter
bor lilla Liselott

Och hennes vidriga mamma
bor faktiskt också där
hon står vid spisen och röker
och undrar vart Liselott är

Men Liselotts snälla pappa
bor i en annan stad
han bor på en sällsam stjärna
och är både rik och glad

Där sitter han hela dagen
i en soffa av pärlemor
och ingen mer än hans dotter
vet var den mannen bor

Där sitter han hela natten
och skicka blå telegram
och ingen mer än Liselott vet
att dom verkligen kommer fram

För Liselotts taskiga mamma
arbetar i en butik
där staplar hon flaskor på burkar
och är varken glad eller rik

Hon säjer att Liselotts pappa
var ett kräk som hette Sven
som flydde till Tierp med Dolly
och aldrig synts till igen

Han har det väl bra med Dolly
och struntar i Liselot
tsom är liten spinkig och ensam
och lever på bidragsförskott

Så säjer Liselotts mamma
en ledsen och tanklös tant
som inte vet vad Liselott vet
är på riktigt alldeles sant

när alla dagisbarn sover
och alla kassörskor gått hem
går en pappa på tå och planterar
små blommor runtomkring dem

han planterar små ljus i köket
där middagsdisken står
tills allt blir vackert och trevligt
tack vare Liselotts far

Men när väckarklockan ringer
och himlen är raggsocksblöt
och morsan sitter i köket
och sväljer sin havregrynsgröt

när kärringen sitter i köket
och gastar: skynda dej nu
du ska äta och pinka och klä dig
för klockan är fem över sju

tar Liselott tyst och stilla
sin färgglada täckjacka på
och utan att klaga det minsta
bestämmer hon sej för att gå

Då kommer en fågel fjärranifrån
Det kommer en sur pensionär
En unge somnar i skogen
En mamma är inte där

Det kommer en hund som är hungrig
den gråter på gator och torg
En mamma sitter på PBU
och saknar ord för sin sorg

Det spelar en psalm i björken och
dagen är mulen och grå
Mitt vackra barn i bävernylon
vad är det du tänker på?

Du springer alltid allena
längs skyltfönstrens tindrande rad
där ingen hör vad du sjunger
och jag vet att du inte är glad

Jag väntar i mörkren, jag väntar
i mörkren långt bort ifrån dej
och snart blir jag sjuk av all kärlek
'som du inte vill ha utav mig.

Kom tillbaka till mig, mitt hjärta
ja skynda dig hem till din mor
Vi kunde ha det så trevligt
på det höghusfält där vi bor

Vi kunde skaffa nåt hembakt
att sitta och mumsa på
och jag skulle sticka en kofta
så du slipper att frysa så

Och virka ljuvliga drömmar
av chockrosa yllegarn
och aldrig göra dig ledsen
mitt stackars ensamma barn!

Jag ska lära mig städa och vispa
och göra mej slank och fin
och bli en ordentlig mamma
en hemkär och kramgo´blondin

Jag ska skriva riktigt sympatiska brev
till Någon som passar mej
och förklara min nöd och göra reklam
för både mej och dej.

Sen är det bara att vänta
på alla svaren jag får
så har du en toppenbra pappa
lite längre fram i år !


Jag har valt dikten ”Ganska nära himlen” av Kristina Lugn för att det inte är enligt mig en vanlig dikt. Det är en dikt med många vackra ord som bildar onaturliga bilder för en. I alla fall för mig. Titeln ”Ganska nära himlen” är en underbar titel därför den ger så många tankar. Vadå ganska? Hur kan man vara ganska nära? Var börjar himlen? Det är fint.

När jag gjorde bilden tog jag två stycken bilder, en solnedgång och ett industriområde, med digitalkamera och gjorde om i photoshop. Den ena ändrade jag så den blev svartvit och suddig och den andra gjorde jag skarpare och la till några stjärnor. Sedan tonade jag in bilderna i varandra så det blev en bild.
Jag tror att bilden blir bäst när man visar med riktiga foton eftersom dikten beskriver vardagen och höghus. Det är svårt att måla ”vardag” tror jag. Det är nog enklare att måla onaturliga saker som himlen. Oljepastellkritor hade nog gjort en lika bra bild, i alla fall den översta, men även den understa om man har många grå färger.
Jag tolkar nog inte dikten som många andra skulle göra. Jag ser orden som de viktigaste. Onaturliga saker beskrivna med vackra ord gör att jag tycker om en dikt. I den här dikten tycker jag att pappan som bor på en sällsam stjärna och skickar blåa telegram, är så vackert. Det är en linje mellan pappans liv och Liselotts liv så håller på att bindas ihop. Det var så jag tänkte när jag gjorde min bild.