Censur

I USA censurerar man i princip allting. Det gör man inte i Sverige, men om man skulle göra det hade mycket nog sett annorlunda ut. Som i tidningen till exempel.

Om vi tar Hagamannen. Han var ju inte snäll, han var rent utsagt dum i huvudet. Så tänkte medierna ”Aha, han är dum i huvudet och ska få skämmas så vi hänger ut honom i tidningen”. Det skulle blivit censurerat förr i tidern. För det hotar den enskilda medborgares säkerhet och anseende (Hagamannens fru, barn).
Eller som Anna Lindh-mördaren. Då publicerade de en bild på fel person i tidningen. Innan medierna hann rätta till problemet kanske den oskyldiga förlorade alla sina vänner och sådant.

Något annat som säkert inte stått i tidningen är att Göran Persson och hans fru fått gå före alla i bostadskön för att få en hyresrätt eller att Stegö Chilò och Borelius inte betalat tv-licens. Om någon enskildig medborgare hade gjort så hade ingen sagt någonting. Det kan inte vara lätt att vara politiker.

Jag tror att om man censurerar ting så kommer man nog bara skriva om saker i allmänhget och itne gå in på detaljer. Som vilken fotbollsspelare som blev smet från Park Avenue eller vilken politiker som smet från tv-licensen och så vidare.

Om vi hade censurerat allt som hotar någonting hade det nog mest varit som på andra världskriget då Sverige var neutrala i kriget och fick inte skriva någonting subjektivt om det. Men så fanns det en man som hette Torgny Segerstedt. Han var journalist och trotsade lagen och skrev om kriget, men hans artilkar censurerades självklart Då fanns det bara tomma spalter med en ensam rubrik i tidningarna. Det tycker jag är smart ibland. Om man är skitförbannad på Saddam Hussein till exempel så borde man komma på en jättebra rubrik och sedan censurera artikeln. Då förstår ju folk att artikeln handlar om något väldigt upprörande och då reagerar dem. Och så reagerar man ju mer på en tom sida i tidningen än en med massa text på som det brukar vara. Det tror jag hade fungerat. I alla fall så länge folk inte skriver om saker som kommer censureras. Om det bara är någon som kommer på att skriva en artikel som hotar (och censureras) är det ju okej. (Det är så svårt att förklara men jag hoppas du förstår vad jag menar, Karin :) ... )
Om man censurerar den officiella moralen hade det ju varit helt onödigt att visa big brother på tv till exempel. Fast i USA censureras saker som har med sex och svordomar att göra på tv men inte i tidningar. För man piper ju när folk svär och suddar när det visas typ nakna människor på tv där, men porr existerar ju fortfarande i tidningar.

Ja det är väl ungefär vad jag har att säga om detta :)

Ganska nära himlen, av Kristina Lugn

Ganska Nära Himlen (Kristina Lugn)

Ganska nära himlen
i ett hus som är ganska grått
i ett rum med fina tapeter
bor lilla Liselott

Och hennes vidriga mamma
bor faktiskt också där
hon står vid spisen och röker
och undrar vart Liselott är

Men Liselotts snälla pappa
bor i en annan stad
han bor på en sällsam stjärna
och är både rik och glad

Där sitter han hela dagen
i en soffa av pärlemor
och ingen mer än hans dotter
vet var den mannen bor

Där sitter han hela natten
och skicka blå telegram
och ingen mer än Liselott vet
att dom verkligen kommer fram

För Liselotts taskiga mamma
arbetar i en butik
där staplar hon flaskor på burkar
och är varken glad eller rik

Hon säjer att Liselotts pappa
var ett kräk som hette Sven
som flydde till Tierp med Dolly
och aldrig synts till igen

Han har det väl bra med Dolly
och struntar i Liselot
tsom är liten spinkig och ensam
och lever på bidragsförskott

Så säjer Liselotts mamma
en ledsen och tanklös tant
som inte vet vad Liselott vet
är på riktigt alldeles sant

när alla dagisbarn sover
och alla kassörskor gått hem
går en pappa på tå och planterar
små blommor runtomkring dem

han planterar små ljus i köket
där middagsdisken står
tills allt blir vackert och trevligt
tack vare Liselotts far

Men när väckarklockan ringer
och himlen är raggsocksblöt
och morsan sitter i köket
och sväljer sin havregrynsgröt

när kärringen sitter i köket
och gastar: skynda dej nu
du ska äta och pinka och klä dig
för klockan är fem över sju

tar Liselott tyst och stilla
sin färgglada täckjacka på
och utan att klaga det minsta
bestämmer hon sej för att gå

Då kommer en fågel fjärranifrån
Det kommer en sur pensionär
En unge somnar i skogen
En mamma är inte där

Det kommer en hund som är hungrig
den gråter på gator och torg
En mamma sitter på PBU
och saknar ord för sin sorg

Det spelar en psalm i björken och
dagen är mulen och grå
Mitt vackra barn i bävernylon
vad är det du tänker på?

Du springer alltid allena
längs skyltfönstrens tindrande rad
där ingen hör vad du sjunger
och jag vet att du inte är glad

Jag väntar i mörkren, jag väntar
i mörkren långt bort ifrån dej
och snart blir jag sjuk av all kärlek
'som du inte vill ha utav mig.

Kom tillbaka till mig, mitt hjärta
ja skynda dig hem till din mor
Vi kunde ha det så trevligt
på det höghusfält där vi bor

Vi kunde skaffa nåt hembakt
att sitta och mumsa på
och jag skulle sticka en kofta
så du slipper att frysa så

Och virka ljuvliga drömmar
av chockrosa yllegarn
och aldrig göra dig ledsen
mitt stackars ensamma barn!

Jag ska lära mig städa och vispa
och göra mej slank och fin
och bli en ordentlig mamma
en hemkär och kramgo´blondin

Jag ska skriva riktigt sympatiska brev
till Någon som passar mej
och förklara min nöd och göra reklam
för både mej och dej.

Sen är det bara att vänta
på alla svaren jag får
så har du en toppenbra pappa
lite längre fram i år !


Jag har valt dikten ”Ganska nära himlen” av Kristina Lugn för att det inte är enligt mig en vanlig dikt. Det är en dikt med många vackra ord som bildar onaturliga bilder för en. I alla fall för mig. Titeln ”Ganska nära himlen” är en underbar titel därför den ger så många tankar. Vadå ganska? Hur kan man vara ganska nära? Var börjar himlen? Det är fint.

När jag gjorde bilden tog jag två stycken bilder, en solnedgång och ett industriområde, med digitalkamera och gjorde om i photoshop. Den ena ändrade jag så den blev svartvit och suddig och den andra gjorde jag skarpare och la till några stjärnor. Sedan tonade jag in bilderna i varandra så det blev en bild.
Jag tror att bilden blir bäst när man visar med riktiga foton eftersom dikten beskriver vardagen och höghus. Det är svårt att måla ”vardag” tror jag. Det är nog enklare att måla onaturliga saker som himlen. Oljepastellkritor hade nog gjort en lika bra bild, i alla fall den översta, men även den understa om man har många grå färger.
Jag tolkar nog inte dikten som många andra skulle göra. Jag ser orden som de viktigaste. Onaturliga saker beskrivna med vackra ord gör att jag tycker om en dikt. I den här dikten tycker jag att pappan som bor på en sällsam stjärna och skickar blåa telegram, är så vackert. Det är en linje mellan pappans liv och Liselotts liv så håller på att bindas ihop. Det var så jag tänkte när jag gjorde min bild.

Vi har varit på KTB (Kurs och Tidningsbiblioteket)

I måndags var vi på KTB (Kurs och tidningsbiblioteket) och där fanns det coola saker vill jag lova. Man åkte i en hiss som var anpassad för 14 personer och så hoppade Erik i hissen så vi blev livrädds, men vi kom upp till andra våningen i alla fall.

Där satt massa andra och kollade i stora hål som var några slags overheadapparater så då fick vi vara tysta så att vi inte störde dem, för de var vuxna.

Sedan kom de andra upp och då fattade vi ingenting för det skulle vara en snäll man eller kvinna som skulle berätta för oss vad vi skulle göra. Men den mannen eller kvinnan syntes inte till. Det var bara tusentals hyllor där det fanns massor med vita lådor. Och när man drog ut lådorna kändes det jätteproffsigt, typ som när man öppnar kuvert med sådant där snöre på Melodifestivalen. Så drog jag, Sofia, Daniella och Annica ut en låda där det stod ”Dagens industri februari-augusti 1990”. Och vi bara ”Ja, men där är ju vi födda. Det är coolt.” Och i den lådan då så låg det fem små lådor med olika datum på. En låda var från 4-10:e april och däremellan är jag född så den lådan blev ju bra då.

Men så kom en tjej som heter Anna, som är lärarpraktikant på skolan, och sa att vi skulle leta reda på tidningen vi skrivit om och kolla vad som hände i den när vi föddes. Då skulle jag och Fabian leta efter Östgöta Correspondenten. Men det fanns bara tidningar upp till bokstaven H så det sket sig ju. Men sedan kunde man gå in i ett annat rum, värsta gangsterrummet med väggar och sådant. Och där kom man till S. Vi bara ”Vaaaa??”. Men så fanns det ännu ett rum som var ännu mera spännande. Vi var liksom längst in i arkivet nu (hör ni vad coolt det låter, som om vi är på 1800-talet) och däääär fanns Ö med :) . Så leta vi reda på min födelsedag den 6 april 1990 och Fabian tog med sig hela lådan och bara försvann. Man fick leta länge efter honom men sedan hittade jag honom och lådan och så letade vi reda på en overhead. Så tog vi en av lådorna som låg i den stora lådan och där i låg en film. Ungefär en sådan film man har på bio eller som massa fotonegativ som sitter ihop jättelångt.

Så kom Filip Hammar. Men vi vågade inte sätta in filmen eftersom Stefan och Meisel som satt bredvid oss hade gjort fel och spelat den baklänges upp och ner. Men då kom en man (som kanske var den mannen som aldrig kom från början) som hjälpte oss med rullen och han var väldigt oförsiktig men det blev bra i alla fall. Och Fabian tyckte det var värsta kul att bläddra så han bläddrade jättefort och då lät det som om allt kraschade, fast det gjorde det inte.
Så bläddrade vi fram till den 6:e april då jag föddes. Och där stod det om en kvinna som hade fått allt sitt vatten förstörd. Hon hade egen brunn och så hade några viktiga män förstört det. Jag minns inte riktigt. Men det var en dålig nyhet i alla fall. Så bläddrade vi i tidningen fram till reklamen. Där fanns senaste nytt; Freestyle och kassettbandspelare. Inga mobiler eller widescreen. Sedan var det några klädmodeller som hade kläder på sig (och det tycker jag faktiskt är rätt bra för som det ser ut i dagens samhälle har de ju inga kläder på sig och då är det ju ganska meningslöst att vara klädmodell). Sedan stod det att familjer med barn födda år 1990 kunde få en ekonomisk kris. För barnfamiljer skulle få mindre pengar just det året, men 1991 skulle det bli bättre igen. Men de hade intervjuat en mamma med tre barn som var gravid igen och hon sa att staten var dumma som inte gav dem pengar.

Därefter kom en artikel om Shahab som var från Iran. Han hade blivit nerslagen. Det var synd om honom för man ska inte slåss. Det var razister som slagit ner honom för att han inte var svensk. Det är så elakt! Jag menar… Om razisterna åker till Irland på ölresa, ska de då bli nerslagna för att de inte är från Irland? Det är sjukt. Man ska ju vara snäll.
Sedan fanns det bilreklam för Toyota där och de bilarna var jättegamla. Eller de var ju helt nya då tidningen trycktes, fast det var ju ett tag sedan. Så såg jag en bil som såg likadan ut som en bil som vi har och den bilen är gammal. Då tänkte jag att vad coolt att den bilen var helt ny då.

Vi skulle egentligen också leta efter en tidning från 1945 då kriget var slut, fast det hann inte vi :(. Men så sa Filip att det nog bara stod om kriget, men det höll jag inte med för jag trodde det stod om fred. Då sa Filip ”Det kan inte bli fred om det inte varit krig”. Det är rätt smart sagt, men då kom jag på att det säkert stått om kriget i typ sju år så när det äntligen blev fred så skrev man om det istället. Sedan är ju glada nyheter bättre än ledsna :)